9 april 2013

Otidsenligt

9 april

Otidsenligt anti-modern, och utan utan vaxproppar i öronen, så att man snappar upp och lär sig nåt fast man bara är ute och går.

Plockar upp något jag hittade som är odaterat:

Tror att det var fjärde gången den här veckan som personer absurt försöker göra sig kvitt mig, istället för att säga som det är, eller hoppar på mig när jag uppenbart sitter någonstans för att till exempel skriva ifred.

Såna enkla saker, som att sitta och prata med någon eller några andra, och sen lugnt gå hem när jag själv vill - det verkar inte existera i min tillvaro. När jag sover blir jag väckt. När jag är fokuserad och vill fortsätta blir jag avbruten. Jag bara åker, medlar, betalar, åker tillbaka, betalar igen. Låser, låser upp, åker meningslöst gröna, röda, blåa.

Skulle jag skriva om hur den här veckan (i september eller april), med alla händelser varje dag, inom och utom marginalerna, skulle det ta två dygn.

5 april 2013

Bli konstnär

Att man blivit uppsagd är inte nåt man gärna skriker ut.

När man berättar att man typ MAB:ra, är mellan arbeten, så skrattar de lite, och ställer frågor man inte vill svara på. Var, sen när, hur länge, varför och hur många jobb man söker.

Att vara i varselflock är i alla fall bättre än att ensam ensam frysa ihjäl, och motas ut.

Så när nån kanske frågar vad jag jobbar med kan jag säga att jag till exempel funderar. Det gör jag alltid. Det är ingen lögn.
Jag researchar eller tar mig en upplevartur. Det är också sånt jag gör. Jag fotar när det finns ljus och rum och jag antecknar. Här och där, hit och dit.

Men det är roligast att säga att man är eller ska bli konstnär, långtradarshaffis eller öppna ett roligt hål i väggen.

Någon i familjen sa mycket nyligen att det var jag som borde blivit konstnären.
Kul att höra det nu när man så oftas sållats in som inte ens i kreativa sfären någonstans. Jag kan numera tycka att det var jäkligt idiotiskt att inte snöa in på eget skapande och upptäckande istället för att börja kontors- eller diverseslava, renovera, reparera, hålla ihop saker och planera andras business.

Skönskriva och omformulera kan man ju alltid. En konstnärs rätt kanske? ;)

4 april x-bröllopsdag

Nu är det varken 4 april eller skärtorsdag, men det var en skärtorsdag den 4 april det året som jag gifte mig första gången. Efter det har jag skilt mig en gång. Det jämnade ut sig.
Sen ville jag inte gifta om mig.
Nu har jag blivit ännu mer obstinat. Vill inte ens riskera att bli kär. På sin höjd lite intresserad. Utan förpliktelser eller återloopar.
Vill mest bara ha tid att bli mer vän och lära känna några av dom som jag ändå inte tycks kunna bli mer än polare med. Det krävs för mycket tu-man-handande. Och jag är heller ingen väninnetyp. Det där när man sitter två tjejer och tittar varandra djupt in i ögonen i timmar, fast den ena egentligen bara vill ha anledning att ragga, eller tvärtom.

X-maken och jag, eller nån av oss, tänkte väl att det skulle vara jättekul att ha bröllopsdag minst en gång om året - men oftast två gånger, liksom att barnen absolut skulle ha tre förnamn för att ha extra många dagar om året att fira.
Det är så man kan tänka fast man inte nånsin har lagt namnsdagar på minnet, utom sin egen ibland, eftersom den infaller på självaste julafton.

Vet inte varför jag fick heta Eva, precis som min moster som inte ens har nån kontakt med min mamma. Det gör det omöjligt att i efterhand ta min morsan efternamn som flicka. Det hade varit ett passande namn, ett riktigt bra namn till allt möjlig och bättre än mitt iskalla idiotiska efternamn som är svårt att säga utan att kraxa osägbara konsonanter.

Jag försöker hitta tillbaka till mig själv. En gång om dagen ungefär. Den jag kanske är eller var nånstans. Fast jag då var för blyg och för stukad av att vara snäll. Sen blev jag osynlig fram tills dess att jag "inte var nån ungdom precis". Just fyllda 34 eller 35.

Nu kan jag i alla fall stolt säga att jag är 55. Stolt 55-åring. Inget skit att låtsas vara typ 39 i 10 år i rad. Kanske har man några år på sig att åtminstone få vara 55+ och till och med kan flytta in och gömma sig på nåt seniorboende, och sitta var själv med skiten på tv och gratiskryss från lokaltidningen, och vilja ha sällskap men samtidigt tycka att alla grannar stör?

Som vanligt. Inte var det detta jag tänkte skriva. Det blev bara så. Förökte bara mjukstarta lite.