I över en månad har storfönstrets persienn varit på fallrepet. 3 av 4 hisslinor eller vad det nu kan gick av. Det har väl varit ok på dagtid när solen gassar på, om den nu kan göra det i oktober. Håller ändå fast vid att persienner och instängdhet inte är min grej.

Bilden måste ha tagits före flyttoverloaden runt månadsskiften, innan en massa fler saker kom in i rummet. Nu har jag både tv på tv-bänk, en massa pappershögar på golvet och dotterns soffbord till låns.

I skymningen och på kvällen är det lite värre med persiennen. Lite fängelse, men ändå med rätt ok utsikt över glob.

Idag har jag alltså fått upp persiennen, men den går istället inte att skicka ner igen. Det hängde på sista hålet på fjärde snöret. Där fixade det sig inte. Man hade behövt ett verktyg där man kan få ett mjukt snöre att göra en vinkelrät böjning.

Men hellre ljust och utsikt än ränder och mörkt.