Innan man skaffar barn är man kanske orolig över hur det ska gå för en själv. Sen blir man över en natt förälder. Och man mår bara bra om barnen mår bra.
Tänk om folk runt om en bara kunde må lite bättre och vara nöjda med lite mindre, så att fler fick mer tid till trevliga saker. Tänk vad skönt det skulle vara. Jag tror vi fått det inbankat från början att man måste slita och slåss för att höra till de få som ska få ha det riktigt bra, och att man är riktigt duktig om man lyckas konkurrera ut andra. Som om det vore nåt fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar