Religion är känsliga saker. Som ställer till det i stort och smått. För en person kan den vända upp till ner och tvärtom. Hur hanterar man det när en polare blir frälst och börjar prata om Gud, och skickar rådgivande Guds-sms. Ska man gratulera, men också säga tack det räcker nu?
Nyförälskade kan vara nog så påfrestande om de bara har varandra för ögonen, men nyfrälsta verkar vilja dra med sig andra in i förhållandet till Gud. Och det är så jobbigt.
Flykten från verkligheten, tycker jag. Hon tycker säkert att hon hittat den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar