Antingen är man bofast och gör utflykter och kommer tillbaka till boet, kanske varje dag. In, ut och tillbaka.
Annars är man kringresande eller nåt liknande. Tar sig från det ena stället till det andra och övernattar där husrum bjudes. Vilket inte alltid blir det bästa, utan kanske oftare nån klaustrofobisk cementcell med en generator och ett bygge precis utanför för att det är det enda som finns kvar eftersom man alltid kommer sist.
Jag är lite blandart. Jag kastar nog gärna in värran i ett bra rum med veranda och dråsar ner till stranden. Går lite fram och tillbaka där och gör samma sak nästa dag, om stranden är fin. Därför har jag rört mig ungefär inom ett område på cirka 200 x 1000 meter på ön Ko Samui. Inte mer.
Bara varit på en strand. Legat i solstol i värsta gyttret och lyssnat på tung techno, hoppat i vågorna en bit ifrån, och gått upp till huvudgatan på kvällen för en bit mat i nån gränd och lite party sen avslutat kvällen nere på stranden.
Undrar hur det ska bli nu. När jag reser själv behöver jag ju inte vara sällskap och sambandscentral. Det har både sina för- och nackdelar. Är inte precis den som stornjuter av en enskilt belägen strandbungalow i ett kompakt mörker med sällskapssjuka hundar på verandan så att man inte vågar gå ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar