21 januari 2006

Man får vara konstig men inte hur konstig som helst

Kan isolering och utanförskap leda till precis vad som helst?

Tydligen. Man kan få smak för att dricka blod, våldta bebisar, vadsomhelst. Och i de lugnaste vattnen lurar ibland de farligaste fiskarna.

Man kanske kan värja sig från omvärlden genom att isolera sig och slippa träffa folk och andra faror. Men uppenbart är det i isoleringen vi steg för steg riskerar att blir galningarna själva.

Tål att tänka på.

"Man får gärna vara konstig, men inte hur konstig som helst", brukar nån jag känner säga. Absurd humor, slapstick och diverse provokationer går bra. När konstigheter bara är bisarra är det inte roligt längre, men gränsen är väl hårfin.

Miss Nude America: Nudister på naturistcamping i USA, som vi såg i High Chaparall-reprisen häromkvällen, kan åla omkring nakna runt pinnar på scen och mjaua upp sina intimdelar på alla fyra mot turisternas svettiga kameror och tv-tittarna skrattar, men hur reagerar folk om en kvinna, mitt på badstranden bland barnfamiljerna, koncentrerat sitter och och masturberar? Inte lika sexigt och roligt kanske? Kommer kamerorna fram? Tror ni folk tittar dit eller bort?

Alexander Bard tar sig rätten att vara annorlunda, men hemlighåller inte. Han är i en annan genre, om än inte alls direkt rolig. Frågan är när man i sin vanliga omgivning borde reagera mycket mer på andras egenheter och specialiteter. Jag tycker att man får bjuda på en reaktion, för fredens skull. För den goda galenskapens skull och för att folk inte ska falla omkull.

Vanligen är folk livrädda för att säga bu eller bä, och fel sak till fel person, och bli betraktade som konstiga, men det bisarraste av allt är ju folk som bara tiger, som inte reagerar, som någonstans räknat bort sin egen medverkan och inverkan. För de redan isolerade är omvärldens tystnad katastrofal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar