Frihet är fint och bra.
Vi ska få välja själva, säger vänner av frihet. Folk får supa och knarka ner sig, de får äta och röka ihjäl sig. Vuxna människor får göra vad de vill, så länge de inte skadar andra. Vi ska bo där vi vill, jobba med det vi vill, skapa våra egna liv.
Om någon annans "fria val" går ut över andras möjlighet till "frihet" då är gränsen nådd, kan man säga. Ändå är det just vuxna människor som tar sig friheten att begränsa andras frihet.
Sluta gnälla, gör nåt istället, säger nån till mig.
Sluta gnälla, försök se positivt, göra nåt nytt istället, säger jag till någon annan.
Och så går stafettpinnen vidare... det är många som faktiskt inte är så nöjda med allt.
Vi har inte alls den stora frihet att välja fritt, som de som hamnat rätt och trivs, tycker att alla faktiskt har. Jag kan till exempel inte välja mina grannar. Jag kan ofta inte välja bostad - och långt ifrån välja verksamhet och jobb. Det är inte helt mitt val att ungarna får problem i skolan. Jag kan inte veta att mannen som var så trevlig i början ska flippa ut, eller supa ner sig eller att en anhörig blir sjuk.
Nä, nu ska jag försöka leta fram det här som kallas klacksparkarna. Kista Centrum nästa.
Nej den där valfriheten används för det mesta som ett tillhygge att slå ifrån sig med, tycker jag.
SvaraRaderaFrihet är en sak. Den finns i lagen, och den finns i sinnet om det vill sig väl.
SvaraRaderaI vilken mån man ska ta kunna fatta sina beslut bara utifrån sig själv, utan att inbegripa andra eller ta hänsyn till andra är en helt annan fråga.
Och den är svårast.
De mest förtryckta har inget val alls. Varken politiskt eller privat.