31 oktober 2005

När alla är hemliga

Någon måste ha råkat ut för det. Att lite planlöst köra en blogg ett tag, och inte berätta för nån man känner att man har den, och så en dag har någon bekant, ens barn eller en kollega hittat den.

Har du råkat ut för det? Hur har de reagerat? Skrivit kommenterar? Inte låtsats om det förrän långt senare?

Det är lustigt med känslan att någon kanske sitter och läser en hemliga blogg, och är lika hemlig om att känna till den. Ett slags subtilt spionage. Min dotter är min blogg på spåren. Vet inte om hon kollar alla bloggar från A-Ö eller bara söker via google...

7 kommentarer:

  1. Har hänt mig att ett par polare och andra som känner till mig råkat surfa in på min blogg. känns faktiskt inte så vidare bra det dära. Min moster brukar surfa in då och då för att sedan berätta min upptåg och tankar vid familjeträffarna varje vecka... bah. nu måste jag tänka mig för varje gång jag skriver nåt som kan uppröra släkten.

    SvaraRadera
  2. Jag har råkat ut för det - en kompis till ungarna hittade min blog och förstod att det var jag. Däremot vet jag inte om h*n spritt den vidare.

    SvaraRadera
  3. Nej, jag tror ingen har hittat den, jag har i alla fall inte fått några kommentarer. Ingen jag känner verkar läsa bloggar eller så pratar de inte om det. Men jag försöker tänka på att det jag skriver ska kunna läsas av dem jag känner utan att de blir sårade.

    SvaraRadera
  4. Ja visst har jag det likaledes och det är alla dessa skuggor som är inne och vänder, helt plötsligt i ett sammanhang där man minst anar det så berättar både den ena och den andre att de har läst den...några ger kommentarer men jag tror det ligger en stor spänning i att få vara anonym och att få ta del av det skrivna utan att ge sig till känna….

    SvaraRadera
  5. Är det inte så att olika människor har olika sätt att kommentera? Vissa skriver bara om de verkligen anser sig kunna tillföra något, andra skickar en liten röksignal varje gång de läst. Jag tillhör nog mer den första kategorin, det här är nog kommentar nummer ett på den här bloggen för min del, trots att jag brukar hamna här någon gång i månaden. På min egen blogg blir jag jätteglad över alla kommentarer, så jag borde kanske vinka lite oftare även på andras ställen.


    (Jag undrar om inte vi jobbade ihop för ganska länge sedan? De kretsarna har jag i stort sett noll kontakt med nu för tiden. Så är det du som är du har jag ingen att skvallra till...)

    SvaraRadera
  6. Hej Jorun! Jo vi jobbade ihop för ganska länge sen. I samma projekt till och med. Kul att du kommenterade.

    SvaraRadera