30 juni 2005

Miss att inte missa flyget

När man håller på att missa flyget hem har man inte precis tid att detaljkolla packningen. Vad som ska i handbagage respektive storbagage. Den här gången var det småmissar. Vet inte hur många fina fickknivar och sånt jag blivit av med i säkerhetskontroller. Eller att man glömmer snuset på flighten till Thailand. Inte för att jag snusar, men jag förstår hur det känns att vara utan. Nu var det bara småsaker som låg på fel ställe:

- inga öronproppar (kan vara bra om planet låter illa, eller medpassagerares ungar skriker i timmar)
- ingen nackkudde (har upptäckt att den halv uppblåst är perfekt som ryggstöd)
- ingen tröja (och det kan vara rejält kallt i kabinen)
- inget att läsa.

Värre kunde det vara. Fick tag i en filt.
Men det bästa hade varit att faktiskt missa flighten. Förstås.

Incheckning skulle stänga 10.10 och flyget gå 11.10.
Klockan 9 vaknade jag av att mobilens larm stått och ringt kanske en timme. Wake-up-servicen kl 8 måste också ha passerat ohörd. Jag fick lätt-panik. En timme på sig att väcka dotter..................... och få henne att packa ihop det sista, betala notan, ta sig till flygbussen, och så vetskap om att det var morgonrusning.

Jag var helt klar med mitt på 5 minuter och sprang ner för att betala räkningen, och de ville ha 100 euro mer än beräknadt, men tio minuter senare var det i alla fall färdigdividerat och jag hade fått rätt pris.

Under tiden skulle dottern packa det sista och klä på sig. Men väl uppe på rummet hade hon inte rört sig ur fläcken. Hon satt ute på balkongen. Hade inte packat.

I 10 minuter var jag rejält hysterisk morsa. 9.25 stod vi ute på gatan nere på ramblan och grälade. Hon var förbannad på att JAG inte väckt oss i tid, jag på att hon inte gjorde det hon skulle direkt och snabbt när vi hade så bråttom. Vi var tvungna att hinna med flygbussen om fem minuter en kilometer bort. Insåg att vi inte skulle hinna och stoppade taxi, och den fastnade i trafiken, förstås. Inte lätt att koppla av.
10.11 var vi vid incheckningsdisken. Bra jobbat, men försent.

Om inte avgångstiden blivit framflyttad 10 minuter och en 40 minuter försening på det hade vi missat flyget. Väl incheckade fick jag mitt morgonkaffet. Tog en cortado, en färskpressad juice och på det en öl. Sen började jag kunna andas igen.

27 juni 2005

Typ ingenting typ

Ola!
Så är man tillbaka i Barcelona igen!
Finns liksom ingen hejd.
Gor ingeting, och visar väl dottern just nu hur man gor just det. Ingenting.

Kan också skylla på att det ar runt trettio grader.
Lage att sitta på internetcafe en stund. Skickade nyss iväg sista jobbleveransen och är härmed semesterfirare på heltid fram till slutet av juli. Närapå obegripligt.

Inatt lärde jag mig alla hälsningsfraser samt att räkna från ett till tio på spanska. Idag blir det elva till viente. Har nybñrjarkursbok med mig och är på kapitel dos.

25 juni 2005

Ingen optimal packning än

Jag får den alltid: Resfebern. Nu är det runt 9 timmar tills vi sticker iväg. Packning tycks pågå.
Ska bara jobba 4-5 timmar först. Det är allmänt svårt att koncentrera sig helt enkelt. Det ska vara nära 30 grader i Barcelona, så en massa kläder behövs inte.

Vad behöver man egentligen?
Borde veta som reser så mycket, men jag kan bara inte packa vettigt.

Race för sakens skull

Jo. Jag röker. Är smått beroende.

Inte alls nikoberoende som en snusare, men att somna med vetskapen om att det finns cigaretter hemma är så mycket bättre än att vakna på förmiddagen en midsommardag och inte ha några.

Skulle precis lägga mig när jag kom på det. Det fanns inte det där reserv-paketet hemma som jag trodde, och klockan var fyra. Hade mjukismundering a la thai på och var nästan tandborstad och allting. Urtrött och färdig-oroad för idag.

Nej, då skulle jag ut på stan igen. På med skinnjacka ovanpå pyjamasen och iväg. I full fart mot närmsta korvmojje. Som förstås var stängd som den aldrig är på helger annars.

Så jag fick cykla ikapp med taxibilarna på Hornsgatan ända bort till Mariatorget, och sen hela vägen tillbaka.
Nu är det lugnt. Jag röker inte. Behöver inte. Så beroende är jag ju inte.
Bara dom finns där.

Fördelen med att vara uppe tio minuter i fem är att jag får se den första morgonsolen leta sig in i parken. Inte så ofta man är först på plats.

Mid summer run

Undrar hur stora barnen måste bli för att man ska sluta oroa sig.

17-åringen gick och la sig nyss och är i hamn. Det har varit lugnt hela kvällen. Men sonen svarade inte på sms på flera timmar och då drar hela oroandet igång. Fastän han flyttade hemifrån för två år sen. Tack vare gamla palm-piloten och telefonnumren där fick jag tag i hans kompis B på vars landställde de är nu. Han hade somnat.

"Du har kollen nu att allt är bra då?" sa jag. "Ingen fara, han sover", sa B.

Jag får försöka sova själv, men helger som midsommar är inte avkoppling för en morsa. Som tur är vet jag att B håller sig nykter. Om han ens dricker nånting. Han vill ha kollen. Och jag pratade ju med honom och han var inte berusad.

Folk hänger upp sig på småsaker. Och tror att allt ska lunka på. Men sen min farbror försvann och sen hittades drunknad, och brorsan råkade ut för olyckan, så är det vanliga inte alls så himla självklart längre. Nåt kan så lätt gå fel om man hamnar i fel sällskap eller situation.

Inser att mitt liv präglas så mycket av hur skört livet är att jag inte bara kan tuffa på och ta allt för givet. Det är som att man måste ha antennerna ute hela tiden och ha ögon i nacken och vara street smart. En reaktion är säkert att stänga in sig, skydda, hitta trygghet. En annan, som min, är att bli rastlös, vilja ut, göra nu, leva livet, inte sitta fast och vara rädd.

Det är inte mig själv jag oroar mig för. Jag är mest av allt oroad för att mina ungar ska få i sig droger och råka ut för skitstövlar, och att folk runtomkring är så borta själva att de inte märker.

24 juni 2005

Barcelona efter midsommar

Image hosted by Photobucket.com
Utsikten över La Rambla från hotelles cafébalkong.

Image hosted by Photobucket.com
Turisterna förstår kanske inte att de lever på att bara stå still. Ett slitsamt jobb vet alla som stått modell. Man kan ta bilder, men ska också ge en slant.

Image hosted by Photobucket.com
Söndag vid strandpromenaden ovanför beachen. Otroliga dansare.

Nu blir det Barcelona med dottern i alla fall. Trots att Mars Volta ställde in sin konsert. Kan inte ett ord spanska, men tror att det står att det beror på sjukdom.

Nån ville ge 1000 spänn för båda flygbiljetterna. Men jag tänker som så: Dom är ju redan betalda, biljetterna. Kostar inget alltså. Så det kommer bara kosta hotellrummet (och kanske lite till).

Image hosted by Photobucket.com
Barcelonas innerstadsstrand. Finare och renare för varje år. (map)

M/S Sommar

Image hosted by Photobucket.com
(I love it)

M/S Riddarfjärden på tur i Mälaren en vindstilla sommarkväll är inte dumt. Det gick lungt och sansat till på personalfesten också.

Image hosted by Photobucket.com Image hosted by Photobucket.com

Tills vi kom i land.

Berns terass. Som ungdomsgård, fast med nyckläckta 18-åriga party animals-brudar och dreglande karlar som är 20-30 år äldre minst. Förstår inte den där kombinationen. Och så var det förstås ett stort gäng tjejer som dansade nån slags regndans runt sin väskhög. Det beteendet förstår jag inte heller.
Det kanske är nog mig det är nåt fel på.

22 juni 2005

Det regnar lagom

Räddar in de turkiska kuddarna från balkongen. Tre av fem kuddar är dyblöta.
Lätt regn, säger väderutsikterna.

Jag förstår inte det där. Det regnar varken lätt eller hårt, varken lite eller ös. Man kan nog säga att det regnar lagom. Ett snett lagom regn. Varken parasoller/paraplyer eller balkongtäcken ger nåt skydd.

- Åh, det där behövdes, säger nån ursäktande.
- Vänta bara, tänker jag. Vi lär få vått så att det räcker.

Nästa tanke är att jag målar fan på väggen. Gillar inte sånt.
Men nu lättar regnet däremot. Snart är det lätt regn. Lätt till upphörande nederbörd.

Ska på personalfest på skärgårdsbåt i eftermiddag.
Man kan undra om det blir lätt och lagom eller vått...

Tonårsnostalgi

Är man 17 idag är Ebba & Didrik barndom. Dom tjuter av skratt...
Pappan är helt fantastisk, tycker jag. Vilket kap en sån skulle vara! Ordning och reda.

21 juni 2005

Va nu då

Gröna peugeuten lät lite konstig när jag cyklade, tyckte jag. Surrade som den hade motor.
Sen såg jag det också.
Den har lyse. Både bak och fram. Det har bara tagit mig ett år att upptäcka det.
Små saker.

Letar ny Kompis

Glocalnet kröp till korset idag och ber om ursäkt för att de stängde av min telefonen utan att berätta det. Det är ju farligt. Jag trodde först att de jag ringde till hade nåt fel, inte att det var JAG som var inte kunde ringa ut. Idag bad de så mycket om ursäkt via mail och skrev att jag får 50:- extra i samtalspott och telefonen inkopplad direkt.

Jag kunde ju inte ringa dem på hemtelefonen, och ingen mail-adress fanns på kundsupportsidan. Skrev ändå två rätt arga mail, till en påhittad mailadress + till press@ och ungefär "Om ni alltid har öppet, som det står på er webbplats, så kanske ni primärt se till att ni kan svara på era linjer. Nåt man kan förvänta sig av en telekomoperatör"... bla bla.... efter att ha suttit i eländes telefonkö i jobbmobilen flera gånger och gett upp:

....tack för att du väntar - klick - skrällig skitmusik................... tack
för att du väntar vi tar tar ditt samtal så snart vi kan - klick - ny skrällig
musik................. tack för att du väntar....


När jag väl kom fram efter en halvtimme på jobbets mobil var jag inte precis på mitt bästa humör. Vet att jag betalar alla räkningar vid lön. Det räcker. Inte rotar jag sen upp varenda jäkla kuvert från alla företag. Varken hinner, orkar eller vill.

Jag fick tydligen två inbetalningskort på samma räkning i vintras, med olika belopp, ett lägre ett högre. Den 50 kronor lägre räkningen innebar att man lovade stanna kvar hos Glocalnet i minst sex månader, och eftersam jag inte hade planer på att byta leverantör betalade jag det lägre beloppet. Tydligen med ett OCR-numret som hörde till räkningen för det högre beloppet. Men istället för att behandla mig som en kund som vill binda sig hårdare, stängde de av mig. Har nu betalt min 50-kronors-skuld, och anser inte att jag behöver vara speciellt trogen mot Glocalnet.

Funderar på Tele2 kompis. Min telefonräkning är nästan enbart till dotterns kompisar som alla har comviq-kontant-varianter. 69 spänn i månaden och gratis till comviq-mobiler och 0 i taxa för Sverige-samtal... Så vad är haken, kan man undra!

Hushållsarbete inihelvete tråkigt

Sen jag sabbade två palm pilots på raken har jag aldrig riktigt fått ordning på vad jag ska göra och i vilken ordning. För mig funkade det perfekt med palmen och jag kunde till och med skriva i mörkret utan att titta, precis som på tangetbordet.

Fastän jag var i värsta oredan lyckades jag inte tappa bort något viktigt. Palmen påminde.

Nu har jag lappar och papper och nån slags liten almanacka med jätteutviksöversikt som flyger ut en meter så fort det blåser. Och lite i en outlook här och nån outlook där, och en kalender i yahoo.

Försöker tänka. Vad är viktigast just nu? I vilken ordning är det smartast att göra saker? Och så skriver jag en post-it-lapp till, som jag tappar bort.

Jobbade med process-ingenjörer i åratal och gick omkring i salar fulla av ett helt företags processrationaliseringsarbete över väggarna, som sen fördes in i verktyg på datorn och kunde bearbetas ytterligare och distibueras. Och så klarar man inte av att sköta ens de små aktiviteterna i privatlivet.

Känns det igen?
Är det kanske så att de saker som måste skötas för att ett hushåll ska gå runt är så inihelvete tråkiga? Och de som lyckas kallas "duktiga", ordentligt duktiga.
Man misslyckas för att det helt enkelt tråkar ihjäl en.

Förbi den okände drömmannen

Har inte fått så många tips på hur jag ska fånga den okända drömmannen, som ju bekant bor vid terassen precis under min balkong. Vi har bara den musikhatande gnällkärringen emellan.

Annars kunde man möjligen impa med sin - eller varför inte dotterns musiksmak - men risken skulle vara att han har lite speciell musiksmak, som Håkan... ;-) Lite smalare, eller hur säger man? Jag har autobahnbred smak närapå. Eller är snarare periodare på genrer.

Igår var det knirkigt spelmansgnäll till Room Service. Man kan undra vad som utspelar sig i dessa musikers känsloliv... dutteridutt.

Igår tog jag sulkyn och lastade fullt med gamla tidningar på och gick förbi dröm-mannen på väg till soprummet.
Och var det ett bra sätt, tror ni?

Kanske baglady-looken inte tilltalar?

Utpumpad av cyklar

Dom som inte cyklar vet inte hur vi cyklister känner det. Hur det känns när cykeln är borta eller trasig. Eller hur man kan lida av en pyspunka.
Istället unken och kvav ledbuss. Inga fönster öppna, bara uppvärmning. Därför är det behagligare på en buss i Aten när det är 40 grader ute än i Stockholm när det är 20. Pinsamt när turisterna stiger på. Dom kanske trodde att Sverige var ett modernt land.

Meckade med vita monarken igårkväll. Borstade av och hällde olja på kedjan, pumpade luft i däcken och skruvade fast styret. I morse cyklade jag den till Fridhemsplan och där står den bra. Strategiskt om man kommer från Kistahållet. Man kan svänga ner till Rålis, cykla Norr Mälarstrand eller ta svängen över Långholmen på hemvägen. Och man har också nära till Passexeditionen på Bergsgatan 48.

Mitt provisoriska pass har gått ut och jag hinner inte få ut mitt nya pass till Barcelonaresan, utan måste ordna dit och ordna ett NYTT provisoriskt pass igen.

Nyss hämtade jag den mintgröna peugeoten vid Zinkensdamm. Kämpat mig svettig med att försöka få in nån luft. Gör bergis fel. Det är specialventiler, men jag har också en specialpump, så det borde funka. Men mina muskler är nog inte funtade för pumpning. Armarna vill hellre vifta i luften än att lyfta tungt och halvligga på marken pumpa.

20 juni 2005

Nån som vill ta över fyra dar i Barcelona?

Här säljer jag mina 2 Barcelonabiljetter. Även bloggare kanske kan få lust att resa?
Ut: Arlanda-Barcelona 26/6.
Hem: Barcelona-Arlanda 30/6. Vid snabb affär kan jag bjussa på namnbytaravgiften.

Det finns också plats på Husa Internactional just nu. 280 euro för 4 nätter. Bra pris.
Det blir ungefär 3700 per person för fyra dar. Min hotellbokning kan säkert övertas också, annars går den alltid att avboka helt 24 timmar före, så det bekymrar mig inte.

Tänkte inte när jag bokade. Har biljett 30/6 Stockholm-Köpenhamn och hem 3/7. Roskilde. Jag missar flyget. Och ändå, att göra Barcan direkt före Roskilde är ingen riktigt bra idé, speciellt inte om man ska till Aten en vecka senare...

"Du är snyggast här, vet du det?"

Apropå förra texten och Maruschkas kommentar

Åh, vad jag känner igen känslan av att gå som en skugga bredvid någon, men samtidigt användas som kontakt på något sätt...
Jag har en väninna som jag umgicks nära med under ett antal år, och killar drogs till oss som getingar till saft, eller rättare sagt till henne VIA mig...Och hände det någon enstaka gång att en kille faktiskt intresserade sig för MIG för min egen skull och inte hennes, så blev hon sur och ville gå, eller lade in en extra växel för att få honom att bara se henne...*suck*
Det slår mig gång på gång att männen som flockas runt henne uppenbart inte förstår att han inte är ensam på täppan. De tror att hon är oupptäckt och han den första charmören, som ensam upptäckt att hon är hans drömkvinna. De märker inte att de bara trängt sig före i kön.

19 juni 2005

Blek biroll i annans spektakel

Jag kan säga att jag känner henne rätt väl.

När vi är ute ihop som igårkväll, och idag på eftermiddagen på Street Market så känns det. Det känns inte bra. Utseende rules. Det blir uppenbart, för aldrig nånsin börjar så många okända män tilltala mig som när hon är med, men det dom säger är ändlöst samma saker i lite olika tappning:

- Den där mörka tjejen du är med, hälsa henne att hon är skitsnygg.
- Kan du inte be henne där att komma hit en stund...
- Va häftig hon ser ut! Vad heter hon?

De använder mig för att få kontakt med henne. Det är inte bara då och då det händer. Det händer ständigt när hon är med. Hon tar över all uppmärksamhet. Hon slukar den, och lever av den och tål inte konkurrens. På så sätt är jag perfekt sällskap. Lite äldre, lite fulare, lite mer påklädd. Och jag har märkt att det inte spelar nån som helst roll vad jag säger eller gör.

Börjar förstå varför hon aldrig kommer med på klubbar eller ballare ställen på stan, utan alltid väljer trygga, halvsunkiga ställen på Söder. Hon riskerar inte att få konkurrens av yngre tjejer med ännu färre och mindre plagg.

Nej, det är definitivt inte speciellt kul att få en blek biroll i någon annans spektakel.

Söndag kväll i grilloset från drömmannen

Dottern kommer hem från Hultsfred och har inte sovit på 3-4 dygn.
Vad händer? JAG somnar.

Skulle bara vila lite, en liten liten stund. Väcktes av L och klockan var 9 och jag trodde det var måndag och att jag försovit mig ordentligt.

Missar det roliga i det gröna ikväll igen förstås. Jag får lägga ner det där med att gå ut och lyssna på musik. Inte kan jag cykla iväg till Vasastan såhär groggy. En timme har det tagit att bara få bort gruskänslan i ögonen.

Och varför är alla evenemang på söndagar och tisdagar när man har kundmöten eller utvecklingssamtal med chefen tidigt dan därpå? Det är ingen som helst tajming på mig.

Mannen därnere, ni vet den nyupptäckte drömmannen som jag än så länge bara sett uppifrån min balkong, grillar och dricker vin med vänner på terassen. Här finns däremot ingen middag alls idag, och dottern har gått ut för att träffa kompisar

Midsommar(dagen) latino 2005

Hittade en länk till midsommarevenemanget ute i Tensta 25 juni: Midsommar latino 2005. Somligt lär både låta bättre och dansas bättre än små grodorna-tönteriet, kan jag tro.

Till och med som barn stod man och tyckte att det var pinsamt på festplatsen och se dom vuxna dansa runt stången. De slet i en och ville att man skulle vara med. Däremot var det roligt att spionera på dom vuxna uppe på dansbanan på kvällen. Då fick man reda på ett och annat om vad det egentligen tyckte om. Vilka som hånglade med vilka och sånt. Man framför allt hade man full frihet för att de vuxna fullständigt tappade kollen och sa ja till allt. Man kunde ta cyklarna och sticka ner och nattbada och sånt.

Man kan chilla på midsommarafton istället. Inte göra nåt. Står gärna över.

Fast egentligen är jag bara krass

...vill jag bara ha någon att dela hyran med, tror jag. Jag vill inte flytta än.

Det är egentligen vansinnigt. Han därnere, ensamstående farsa, betalar runt 8000 för sin lägenhet och jag sitter här och pröjsar 8300 för min. Och ingen har tid att vara hemma på grund av jobb.
Om jag istället hade en hyra på 4000 skulle jag ju kunna vara ute och resa mycket mer, och inte behöva jobba bara för att bara få ihop till hyran.

Istället för fyror där folk nästan aldrig är hemma, skulle man kunna optimalutnyttja en lägenhet. Bo lite i skift sådär.

Är inte det en ganska bra idé?

Dröm-Mannen under mig

Såg från balkongen idag en kille i min ålder sitta på sin terass precis under min balkong och läsa tidningen. Måste vara nyinflyttad. Han har massor av egna cyklar, några barncyklar, och långt lockigt hår.
Kanske finns dröm-mannen närmre än man tror... ;-)

Jäkligt svårt att flirta bara. Jag står här och lutar mig ut och han märker inkentinken.
Kanske skulle skaka några mattor.

Sommarsöndag plan A

Det här missade jag igår för att färjan mellan Slussen och Fjäderholmarna inte stannade till:
"Latin Kulta, live: La Liga Habanera, dj:ar Kiljano & Wesley spelar reggaeton, latin dancehall och baile funk, Bould & Berså, Sjökvarnsbacken 3, 22.00-03.00"

Det verkar vara ett härligt kvällställe i alla fall, Boule & Berså.
Och det kommer väl fler sommarkvällar.

Om man, som jag, missade ovanstående, kan man kompensera idag, till exempel med att gå till Saline på Thulegatan:
"sommarbrunch, dj:ar och liveband, reggae och brasilianskt i högtalarna, Saline, Tulegatan 17, 13.00-01.00"


Min plan A för idag är att faktiskt köpa mjölk och kanske några kalla öl. Har lidit brist på speciellt mjölk den senaste tiden. Inte köpt en endaste liter på 5 dar. Sen blir det folkölspicnic nere vid Street Market vid Hornstull. Sen kan det faktiskt bli cykelfärd till Vasastan.

Jag hoppas dottern mår bra, det har låtit så när vi pratat på telefon i alla fall och allt talar för att Hultsfred var en riktig höjdare i år. Enligt plan ska hon vara på festivalbussen på väg tillbaka nu.

Snubblade över den

Image hosted by Photobucket.com
Hade lite bråttom för att hinna med färjan till Nacka strand, och småjagade iväg till en av Hornstulls t-baneingångar, den där jag på utvägen häromdan läste de galna lapparna om att man ska passera spärren gående.

Just de lapparna gjorde mig troligen helt blind för andra slags iakttagelser. För nu, idag, såg jag en mycket bekant vit cykel vid räcket utanför stationsingången: Den vita monarken.

Image hosted by Photobucket.com

18 juni 2005

Switchar till latinskt nu

Jag ska ut i skärgården idag! Tänk vad man är företagsam. Ska åka ända till J i Nacka strand...
Vi bestämde tydligen det igår. Man var väldigt beslutsmässig igår verkligen. Jäkla tequilans fel.

Annars är det latin-dag härhemma. Musiken gör mig på väldigt gott humör.
Eftersom jag inte bara är greklandsfreak, som det kanske verkar, så ska jag försöka lista ut om det finns nåt bra ställe man kan gå ut och dansa salsa ikväll.
Inte för att jag har nån riktig koll, även om jag kan fyra grundsteg och enklaste svängen, men ändå. Man kan ju lära sig. Det går hyfsat bra om man dansar med någon som dansar bra. Dansade en gång tre timmar i sträck med en mexikan som nådde mig till brösten ungefär. Absurt, men kul. Men det var på stranden i Playa del Carmen.

Förresten såg jag att man kan fira alternativ latinsk midsommar ute i på Järvafältet. Från 12-24 på midsommardagen. Kan kanske va nåt kvällen innan det bär av till Barcelona igen.

Får inte missa båten. Skulle vara så typiskt mig.

X-et på g igen

Oh my god. X-et ska ner till Grekland han med... för att träffa mig, säger han.
Kan man hindra nån? Och vill man det? Man kan just undra vem som är mest tonårig i den här familjen...

Lite av tjejträff kostar på

Syrran, I, L och jag satt härhemma och drack några tequila igår innan vi gick vidare ut på Hjärtat för att träffa A och C.

Syrran och jag ansatte L hårt. Hon kommer ju aldrig iväg nånstans. Har aldrig råd, så vi bara bestämde åt henne: "Nu åker du ner till Grekland, du och sonen. Vi bjuder." Så nu har man lovat nåt igen. 7500 kostar det löftet...

Dessutom bestämde vi att vi ska ha supriseparty för G på Ko Samui i januari. Vi ska bara dyka upp som gubben i lådan och säga "Hej här är vi också, kul va!". Frågan är bara om man ska lyckas hålla detta hemligt ända tills dess.

Brevet till Finikas

Hej Finikas!
Jag vill boka rummet till vänster däruppe. Varje juli. Om inte det är ledigt går något av de andra två rummen bra.
Många hälsningar
/Eva

Image hosted by Photobucket.com

(Problemet med att få rum på Finikas är att de bara har tre bra rum)

Cyklar på hjärnan idag igen

Image hosted by Photobucket.com
Efter en dag på Antiparos-klipporna.

Varje år tänker jag att jag ska försöka få tag i en egen cykel därnere på nån av öarna, eller att jag ska ta med mig cykel hemifrån. Men nu har jag ju ingen cykel längre.

Problemet med hyrcykeln förra året var växlarna. Alltid är det nåt fel. Man kan tro att 1:an är den lättaste växeln och 5:an den trögaste. Det är förstås tvärtom. Förra året ramlade jag första dan av cykeln i en uppförsbacke när jag la in 1:an. Cykeln tvärstannade. Livsfarligt. Hade skrubbsår som inte ville läka under hela semestern.

Undrar fortfarande var min vita monark är. Polarna bara skrattar. "Försök inse att du får promenera som vi andra, säger de."
Men... det går ju så himla långsamt. Man kommer ingen vart.

Snart dags för ö-jäveln igen

Image hosted by Photobucket.com
Till och med hundarna är lite gladare därnere. Den här brygghunden tar glatt emot besökare som kommer sjövägen till kajtarstranden Pounda på Paros. Ett coolt ställe att hänga och roligt att se på kajtarna också.

95, 96, 97, 99, 00, 01, 02, 03, 04... och snart dags igen. Ovanligt nog längtar jag verkligen dit. Fast jag ska till Mykonos och Ios också.

När man möter bekanta på stan är frågan inte "Ska du ner i år?" utan "När åker du?" Det är som att en filial av Sverige alltid åker ner till Grekland i juli. När det är som VÄRST där och som BÄST här.

Vi ställer helt enkelt upp. Öborna behöver oss. Och vi dom. Inte jag kanske, men de andra. Är betraktad lite som en svikare eftersom jag åker till andra öar också. Som Skiathos, Kreta, Mykonos och Naxos, och inte minst Ios, som fortfarande är min favorit.

På ö-jäveln, som den brukar kallas, alternativt ap-ön, bor man oftast där de man brukar bo. De flesta var där på ö-luff som tonåringar och kommer sen tillbaka som vuxna med eller utan barn, och de där barnen är nu tonåringar som åker dit på egen hand och snart kommer dit med egna ungar. Alla säger att de nästa år ska åka nån annanstans, kanske till en annan ö, men så dyker de upp ändå. Och fastnar igen.

Några bor alltid i hamnen. Några alltid uppe i byn. Syrran bor alltid hos Athina och har halva packningen kvar över vintern. Jag vill alltid bo på Finikas, men har bara fått rum en enda gång. Jag brukar sitta hos ägaren i trädgården då och då och älta problemet. Han säger:

"Lessen, jag är verkligen ledsen att jag inte har nåt rum åt dig, hela juli är bokat. Man kan ju lita på mig", säger han. "Har man bokat här så står bokningen fast. Och när de är här bokar de rummen för nästa år också." Jag brukar fundera på om jag ska boka rum för nästa år, men jag tror alltid att jag inte ska tillbaka.

Annars brukar man gå bet på att förboka hotellrum nere på öarna. Om man bokat, så är det ändå fullbelagt när man kommer släpande efter långa resan. Det har hänt så många gånger och förklaringen är oftast att folk tillåts vara olydiga:
"Jag sa att rummet var bokat, men dom ville inte flytta, familjen där. Dom vägrade åka, vad kan jag göra? Dom säger inte ens när de ska åka!"

Har man placerat sig i ett rum får man helt enkelt stanna kvar. Utom på Finikas.

17 juni 2005

Lägga sig tidigt för en gångs skull

Nu lägger jag mig före midnatt. Det har inte hänt sen jag hade mässlingen. Ska upp 6.30. Vet inte om jag klarar det här.
Förra gången vi hade morgonmöte försov jag mig flera timmar. Tre alarm ställda.

15 juni 2005

Fira ljuset det röda

Lamporna går ju var tredje dag härhemma, så nu har jag glödlampebytarkväll. Ska bli kul att kunna läsa en bok eller tidning igen. Fast en av lamporna fick stå ut med den allra sista glödlampan jag hade, en liten kulört sak.
Man kan ju, nu när allt kommer omkring, och det är dammsuget och nästa städat i köket och tonårsfritt, faktiskt ta hem ett one-night-stand eller nåt, och då passar kanske lite red light bäst.

Har just pratat med Hultsfred. Glatt. Inte ett moln på himlen. Inte kallt. Så glad att hon svarade, men mina sms hade hon inte läst. Sms:a pappa, sa jag. Han undrar.

Vad kallar man det när man är ledig från en tonåring förresten? Det känns som semester fastän jag ska upp och jobba imorgon. Kan göra nästan vad jag vill.
Sova till exempel. Det ska jag fira med ett glas vin.

Det fixar sig, det ordnar sig, sjunger Timbuktu. Jag hoppas att det gör det.
---
Har skrivet lite väl många texter idag. Sex stycken, verkar det som. Jag får skriva resten off-line...

Svälja tops, hårspännen, säkerhetsnålar och glasbitar

Dammsugaren gillar vanligen inte tops och hårspännen, men det gick bra den här gången.
Det är som med säkerhetsnålar och glasbitar. Man måste svälja dom på rätt sätt.
Då är det ingen fara.

För-Hultsfred ingen lek

Det är som ett slagfält hemma.

Trots den fina sommarkvällen ser jag min chans att ta tillbaka ockuperat land härhemma.
Sura handukar, kör 95-tvätt, kläder på golven överallt, köket obeskrivligt... jag ska INTE ta en bild den här gången. Hänger ut lite mattor, ser kvällssolen över träden i Tanto. Tystnad. Förutom musiken jag spelar, som låter lite.

Solen skiner i Hultsfred - precis som här. Och bättre förfestivalstart har det väl inte varit på många år. Ju fler som är lyckliga, desto bättre.

Jag har tre minuter på mig att dammsuga. Grannkärringen kan ju annars få för sig att ringa störningsjouren igen. En hel kaffesumpsladdning på golvet i köket måste i alla fall bort nu. Nån missade visst sophinken ganska ordentligt i morse.
Röran har skapat den senaste veckan, för det var OK hemma innan jag åkte till Barcelona. Och underligt nog var det bara en vecka sen jag kom hem.

Passera spärren gående

Har ni sett det, de nya oranga lapparna när man ska ut genom spärren från tunnelbanan.
"Passera spärren gående" står det.

Jag skakade bara på huvudet. Hur trötta är folk egentligen? Hur skulle man annars göra. Försöka krypa under när man ändå nästan är ute? Hoppa över? Skulle vara läge att fråga spärrvakten.

Jag vill vara cyklist igen - och det NU

Har inte varit ensam om att vara ute och dra efter jobbet idag.
Folk rusade iväg tidigt med nåt hysteriskt i blicken efter att ha prata om glassar och glasspauser hela dan. Det är det jag gillar med Medelhavslivet. Att slippa hysterin. Det är varmt och skönt i ganska långa perioder.
Kriteriet för varmt och skönt är att man kan sitta helt avslappnat i skuggan på dan eller ute på kvällen utan att frysa.

Gjorde nån slags loop som vanligt. Hornstull > Fridhemsplan > Kista - jobbvända där - och så Kista > Centralen > Medborgarplatsen > Mosebacketerassen > Katarinahissen ner > Slussen > HEM. Med två tunga väskor - gående! Inte behöver jag nåt gym.
Att få en sittplats nånstan kan man glömma.

Men var är min enda bruks-cykel? Den vita mustangen!!!
Rödingen är trasig, står hos syrran. Citybiken är snodd. Min favorit, den gröna Peugeoten står vid Zinken med nån slags pyspynka på sina malliga specialarevintiler som inga pumpar passar till. Den vita med bockstyre som jag köpte i april är för farlig för mina miljöer. Den måste ha fina asfaltsvägar, inte grus, kanter och gupp och plattor och plötsliga cykelbanegropar och kylskador som gör att jag flyger omkull.

Kvarstår vita monarken som jag förställt nånstans. Alla dessa promenader jag tagit ger mig inga ledtrådar. Jag har förmodligen kastat mig iväg till buss eller t-bana, men vilken station eller hållplats? Som vanligt behöver jag en snäll privatdetektiv...

Kallas detta rock-blogg?

Det här vara blogg?
Det kanske kan arta sig, men nog kliar det i fingrarna, tänk om man kunnat göra en rockpartyblogg....skulle verkligen vilja mobbla på plats mellan konserterna. Men jag är portförbjuden, som det väl heter. Stoppförbjudning, som sonen sa när han var liten.
Måste stanna hemma och låtsas vara normal mamma utan intresse för att åka på rockfestivaler.
 
Hört att det är regnmoln över Hultsfred. Hoppas inte.

14 juni 2005

Till Hultsfred utan mig

Dotterns Hultsfredsbiljett i hamn. Oron över att det inte skulle ordna sig är äver.Nu oroar jag mig istället för hur allt ska gå på festivalen. Kommer med råd. Gör inte så, se upp för det, gör så... ladda mobilen... ficklampa... undvik trängseln... akta dig för...
Själv får jag väl åka till Roskilde. Där det är fler överåriga.

13 juni 2005

Nu har jag gjort det igen

Vet ni, nu har jag bokat en Barcelonatripp igen. Bokade inatt, bland allt annat, trodde det var lite preliminärt sådär, men i morse var alla resor till Barcelona det intressanta datumet slut, så det var bara att panikbetala, betalningen skulle vara inne kl 8. 
Hm, och dottern vet inte om att vi ska dit än...

Öööh och eeeh.. ska bara bort

Öööh. Eeeh.... Precis så startar jag varje mening. Det är hemskt att höra sig själv på band.
Medverka i en podcast? Nej tack.
Intervjuträning, ja tack.
Jag ska inte säga öh när jag tänker. Bättre att vara helt tyst ju, liksom va.
Imorgon ska jag skriva om artikeln till engelska i sin helhet. Men det får bli då det.

Öh, vad gör man...

Lite grann av förfall, som Mine nämner här. Konstiga högar har uppstått i lägenheten.
Tidningar hinns inte med, saker kommer bort. Krukväxter har ingen växt i jorden längre, förutom nåt som ser ut som nytt sprött OGRÄS. 
Jag gör för många saker samtidigt. Som nu: Skriver på en artikel (lyssnar av intervjuer jag gjort - och det är hemskt jobbigt att höra sig själv) och skriver en stund, mailar lite, surfar iväg på biljetter hit och dit, kollar mail igen, läser blocket.se, läser en blogg, kommenterar nåt, häller upp ett bad som kallnar, försöker städa köket, letar papper till imorgon, antecknar konserter i almanackan. Berns 6/7, jaha, det passar bra. Och kommer sen på att artikeln inte är klar, långt ifrån.
Och klockan då? Nämen... det är ju sent. Klockan var ett nyss. Vilken ångest jag får.  Både artikelskrivandet och badet tänkte jag som proaktiv verksamhet, att ligga lite före och inte få det så stressat imorgon och nu kommer jag bara vara dödstrött måndagstrasa.

12 juni 2005

Hultsfredsfestival under klubban

Såhär ser det ut på tradera.com där budgivning på biljetter till Rockpartyt i Hultsfred, pågår just nu. Auktionerna på 3-dagarsbiljetterna går ut så sent att biljetterna knappt kan levereras i tid ens. Tydligen har de första besökarna börjat anlända för att få bästa platserna på campingen. Förstår att ungdomarna får ont i magen. Jag tror biljetterna kostade 1390 och lägsta fasta pris är just nu 3300.

Som sagt, har nån en biljett över till plågad dotter, så är hon beredd att låna upp mot 2000 för en biljett. Jag lider med ungdomarna som sett fram så mot det här. De är inte lika smarta och planerande som vi vuxna. Hörde nyss nån säga "... om det nu var så väldigt viktigt borde du väl ha sett till att..." Och det var inte jag alltså, även om jag tänkt så.

Utlämna mer - bättre än hänsyn

Utlämnande kallas det tydligen när man skriver personligt och berättar vad man har varit med om och känner på ett sätt så att andra kan förstå vem eller vilka det handlar om.

Jag skulle vilja vända på det.
En kvinna som till exempel misshandlats och hållt sin förövare under armarna under lång tid på grund av skam och rädsla, utlämnar inte sig själv och den mannen om hon berättar det. Hon ska göra det, hon ska för allas skull anmäla honom och lämna honom. Inget annat. Har inte själv misshandlats, men såg på nära håll ett starkt sekreterargäng som TVINGADE en av dem att sluta ljuga om alla de skador hon fick hela tiden. Man ska inte acceptera att bli slagen och mordhotad, allra minst i sin egen familj. Men det är förstås svårt för en hotad och isolerad person att ta det steget. Omgivningen kan stödja genom att visa att man ser och vet och inte anser det acceptabelt.

Beter man sig som skit, och det kan vara på så många olika sätt, tycker jag att man får stå för eventuella konsekvenser, till exempel att det kan bli allmänt känt. Så fegt att bete sig som skurk i hemlighet, och plåga sina medmänniskor bakom lyckta dörrar. Och lika fegt att folk tar hänsyn av nån slags integritetsskäl. Integritet! Det gör mig så jävla förbannad...

Stackars barn som växer upp med hemskheter därhemma. Och så skickas till slut ungarna till BUP, Barn- och Ungdomspsykiatrin, istället för att föräldrarna får behandling.

Det är pinsamt att berätta om sina personliga misstag, misslyckanden och sorger. Vi ska låtsas att allt är bra för sakens skull, tills bubblorna spricker med dunder och brak.

Vad jag är mest avundsjuk på

Från Mamselemamsan fick jag följande intrikata maratonfrågor att besvara.

Slö som jag är tänkte jag att DU, som själv inte hunnit svarat på frågorna än, kolla frågorna härnere, och svara du med. Jag tänkte inte skicka frågan vidare på annat sätt.

1. Vem är du mest avundsjuk på nu och varför?
Definitivt inte på någon anställd bloggare som sitter instängd och måste vara utmanande, rapp och rolig.
Däremot är jag avundsjuk (sen en vecka tillbaka) på en glad och avslappnad kvinna i min ålder, som bor med skön takterass och ateljé i Barcelona ihop med en attraktiv, pratsam, rolig och musikälskande dansande man från till exempel Västindien, där förstås stora släkten alltid tar emot med öppna armar. Vidare kan hon 4-5 språk flytande och har en stor och frodig bekantskapskrets med knäppgökar runt om i världen.

2. Tre hemliga önskningar.
See above. Med lite krydda på.

3. Vad gjorde mina päron för största misstag?
Min fars stora och oreparerbara misstag var att inte finnas där för mina småsyskon, som behövde honom. När jag var liten fanns han, inte sen. Att byta fru är okej, men inte att byta barn.
Min mors största misstag med mig var att mobba mig både som barn och tonåring. Redan vid 10 började antyda att jag borde operera om mig (OBS! detta redan på 70-talet), och senare siade hon om att jag aldrig skulle kunna få ett jobb, aldrig få några vänner, aldrig hitta en man osv. Det skulle gå åt helvete för mig för att jag var så hemsk.
Jag kan inte säga att jag precis gick ut i livet med det bästa självförtroendet eller något stöd eller uppmuntran hemifrån på något enda sätt. Jag hade under hela tonårstiden ingenstans att ta vägen, och var ute och drog jämt, och kände mig alltid mer hemma borta.
Det är kanske därför jag är så otroligt självständig.

4 Säg en dålig sida hos din svärmor/svärfar.
Kan inte påstå att jag har några svärföräldrar. Och när jag var gift tyckte jag att de hade mycket få sidor som jag skulle kalla dåliga. Lite präktiga var de, men det var något de inte prackade på andra.

5. Vad skäms jag mest över mig själv?
Att jag har en blogg som jag inte går ut med... jag funderar över vad i bloggen jag skäms över ;-)
Kanske är det att öppet skriva om det jag nämde i fråga 3...

6. Vad är jag mest mallig över?
Mina barn. Men de tror inte på det. Måste bli bättre på att visa det.
Och så är det väl mina väl dolda "talanger" - eller jag skulle snarare kalla det livsglädjeämnen. Jag är inte mallig, men jag är mycket glad över att det jag gillar mest inte kräver ohemult mycket ägodelar.
Nu har jag ju släppt lite på skrivandet, nu när det är så lätt att publicera, och snart ska jag väl få tid att fota, måla och teckna också och kanske ta itu med dansandet. Ta vid där jag slutade när jag blev med make och heltidförvärvsarbete och sedemera barnfamilj lite väl tidigt.

7. Vilken är min livs största sorg?
Jag är mitt uppe i sorgen över brorsans död i januari och kan inte jämföra med något annat. Jag begriper det fortfarande inte. De är så hemskt.
En personlig sorg, som inte borde varit så svår, var när M dumpade mig efter några års förhållande. Grät och kunde inte ens hårddrogas till sömns under flera veckors tid. Jag sörjde. Det var som ett dödsfall. Och ungarna tappade definitivt tilltron till åtminstone (mina nya) män. Han bara försvann utan förvarning. Hörde aldrig av sig. Inte ens dom fanns längre, fast han visste hur fästa de var vid honom. Men han var ju inte pappan till dom, och kände väl inte att han hade nåt ansvar.

8. Beskriv varför jag är en stor bluff?
Ser du mig i Kista är jag den stora bluffen. Mentalt finns jag här. Inte där.
Hela skiten är ett misstag. Gick åt fel håll nån gång i tiden och är för gammal och har en alltför ruggigt dålig CV för att kunna få ett nytt bra jobb. Blir utgallrad. Körde den autodidaktiska vägen, och jobbade och jobbade, pluggade på fritiden, och jobbade ännu mer. Min CV är en ren bluff. Jag har gjort och kan mycket mycket mer än vad som formellt kan bevisas.

För övrigt är jag så långt ifrån bluff man kan tänka sig.

Prövat pub utan rök men var inte inne

Ha, igår fick jag lov att testa den nya rökfria tillvaron.

Gick Hornsgatan fram i regnet. Termometern stod på 11 grader. Hur kul är uteserveringarna då? Hade egentligen tänkt gå upp till Mosebacketerassen. Trotsa väder och vind och ta en utomhusöl på Orientfestivalen. Jag var klädd i rena Hultsfredsfestivalsmunderingen: Jeans, varma dojor, lager på lager med linne innerst och överst fleecetröja med huva och skinnjacka. Och dessutom vantar. Inte frös jag...

Fastnade på Akkurat istället. Deras uteverande lockade. De hade gjort den urmysig, med soffor, bord, riktigt barhäng och väl fungerande infravärme. Härligt att stå där i regnet med trevliga polare, som bara dök upp från ingenstans. Och om nån rökte? Jovisst, rökarna gjorde det. Spelar inte nån roll utomhus. Tur att det finns krögare som vill överleva. Inte minst genom att både göra god mat och servera god öl - och inreda sin uteplats.

11 juni 2005

De nya utesittarna allt friskare

Tanken bara slog mig:

Rökarna kommer nog dra ner på sin alkoholkonsumtion genom att det inte blir lika lockande att besöka pubar och barer.
Icke-rökarna som undvikit de rökiga miljöerna kommer nu öka på sitt drickande, och får en försämrad fysik och ekonomi.

Hälsomässigt och ekonomiskt jämnar det kanske ut sig riktigt fint.

Och rökarna, som nästan alltid är utomhus och utsatta för väder och vind kommer knappast vara de som stinker mest...

Fredagsfyran v23 -05: Om relationer

Tema: Relationer
(Relationer kan här tolkas som antingen förhållanden eller relationer med sin omgivning)
Jag snävar in det till relationer med män.
För lätt annars...


1. Vad innebär en relation?
Att någon person blir viktigare eller betyder mer än alla andra. Man blir så upptagen av sin relation med personen att man försummar nästan alla andra.

2. Hur gör man för att utveckla en hållbar relation?
Har aldrig lyckats. Några relationer höll länge, men föll ändå. Nåt mer avtändande än att känna att man bara är en "funktion", typ fru eller flickvän och bra att ha tills nån bättre dyker upp, finns inte. Förstår inte att folk står ut.
Man ser så många som bara väntar ut läget att byta. Det är många såna man träffar som singel.

3. Vad gör man om en relation inte fungerar?
Man blir dumpad eller dumpas. Här har det blivit ungefär 50/50. Ibland efter att ha försökt få det att funka. Vill man helt olika med livet är det kört. Finns inte nån attraktion kvar är det definitivt dags att seriöst ta itu med problemet.

4. Hur ser dina erfarenheter av relationer ut?
Som sagt. Bättre kunde de verkligen vara... eller ha varit.

10 juni 2005

Bloggsommar via mobilen?

Har haft den här bloggen sen i januari och låter den knaggla på, även om jag jättegärna skulle vilja fixa annan layout och lite mer kommunikativ funktionalitet, och ha lite mer tid, förstås. Stationsvakt tycker att det viktigaste mot sommarbloggdöden kan vara att helt enkelt hålla den igång, att inte komma av sig.

Jag vill blogga on the road och tycker jag borde kunna det via mobilen. Det ska mycket till för att mota in mig på ett trångt internetcafé i Grekland med 100 tonårskillar som väntar på att få spela.

När jag ställer väldigt enkla frågor till tekniskt intresserade med supermobiler suckar de:

1) Finns det några mobiler med lite mer textminne, så att man kan spara fler sms?
Svar: Suck! Varför ska du spara sms, ställ in att de ska raderas direkt istället.
(Jag ser ibland en del sms som minnesanteckningar eller ögonblicksskildringar)

2) Hur gör jag för att maila ett sms till någon istället för att skicka till mobilen?Svar: Suck! Och varför då da?

3) Det finns e-mail-funktion i mobilen, men hur gör jag för att få det att fungera?
Svar: Suck. Du får väl ställa in det till att börja med.

4) Man ska kunna föra över data från mobilen till datorn och tvärtom, hur gör man?
Svar: Suck. Vet du inte ens det!

Känns som en stängd värld. Man fick aldrig den där första introduktionen till hur man ska kunna använda mobilen, förutom att ringa och sms:a.
För visst skulle man kunna publicera på bloggen ute på luffen om man bara kunde maila till den via mobilen?

9 juni 2005

Snälla, en eller två biljetter till Hultsfred...

Lider med dom som längtat hela året och blir utan biljett till rockparyt i Hultsfred. Arrangörerna är däremot mycket nöjda och ber uttryckligen besökarna att inte komma till Hultsfred och försöka komma in. Inga fler biljetter kommer släppas och inga biljetter säljas på plats. På tradera auktionerar hajarna ut biljetter för för priser runt 3000, som ju är för mycket för 16-18-åringarna, och många andra för den delen också.
 
Så har du 1-3 biljetter som jag kan köpa och förmedla vidare till dotter med kompisar blir jag hur tacksam som helst.

Resabstinens... redan

Det brukar ta mig runt tre dagar att bli trött på att vara hemma efter en resa.
Första natten är okej, skönt med sängen.
Nästa dag skönt att vakna hemma om man nu inte ska till jobbet.
Sen börjar det vanliga.
Den här gången suckade jag redan från cityterminalen, nej nej nej.

Fyra dar i Barcelona var som en aptitretare. Fick upp lokalsinnet efter några dar. Jag vill iväg igen och har i stort sett lovat dottern att vi drar snart.
Med dubbla Eurocard och nytt pass. Kollar lägenheter i Barcelona nu.

Så här ser annars reseagendan ut för sommaren:
- Köpenhamn några dar i månadskiftet. Roskilde om vädret tillåter.
- Grekland tre veckor i juli. Åker till Aten och sen inrikesflyget till Mykonos, och så blir det nog Naxos, Antiparos och träffa folk och detsamma på Ios förstås.
- London i slutet av augusti för Notting Hill-festivalen, för 4:e året i rad...

That's it.
Ska kanske försöka nöja mig. Värmen kanske kommer?

8 juni 2005

Annonsera efter väninna

Berättade för idag för min mor att jag varit i Barcelona. Vet att det är bättre att hon inte vet innan, för hon oroar sig för mycket.
- Man kan bara inte åka ensam till Barcelona, det fattaru väl!!!!!
Det är ju livsfarligt att gå ut där ensam, sa morsan.
- Det är inte farligare att gå ut ensam där än här, sa jag.
- Precis, Stockholm är ju livsfarligt. Jag går aldrig ut. Du borde
annonsera efter en väninna! Jag vet många som gör så. Annonserar.
- Jo, det är en bra idé, sa jag. Igår var jag förresten på Picassomuseét...

(Tystnad. Kontsten att byta samtalsämne)

- Åh vad underbart, vad glad jag blir att du gör nånting annat än kastar bort pengar på restauranger och barer...
- Och så såg jag en utställning till, konstnären Jean Hélion... på
samma ställe, en specialare.
- Ja, det är verkligen sånt man ska göra, inte slösa bort en massa tid på stränder...

Bissart med folk som inte förstår att det kan vara både och. Känns som man besitter nån slags livshemlighet. Man kan ta sin espresso på ett häftigt gammal torg i total tystnad och läsa lite, vindla i gränderna och sen äta en besynnerlig dagens meny på en restaurang där kyparna sjunger glatt hela tiden, gå på superallvarligt museum med beväpnade vakter överallt och njuta så gott det går - men helst av allt vilja slippa ut igen, och sen slappa på stranden med en öl till reggae i lätt bris.

Vilken väninna skulle gilla sånt? Och som sen orkar gå ut på kvällen också...

Jaha, så var det med pengarna

# Disponibelt Saldo
x -1 256 -11 256

Och ändå har hotellnotorna inte gått in. Kanske just därför...

Nu ska det prickas i

Nu tänker jag ta mig friheten att redigera dit prickar och ringar på mina Barcelonatexter. Fy vad de ser ut. Men det har ju ringa betydelse när man sitter på ett internetkafé och allt funkar hyfsat fort. Man är glad för det lilla.

Nu är jag precis hemkommen. 8,5 timmar från port till port varav 4 var flygtid. Segast är Arlanda. Nu ska jag boka ny resa. Eller kanske sova först...

7 juni 2005

Idel öra - men inget språköra

Nu har jag bestämt mig för att lära mig spanska. Snarast. På plats nånstans. Hoppas fa dottern med mig. Kan nat vara bättre an att kunna flera språk, förutom lite tur i kärlek och så. Men det senare kan vara rena kvicksanden också.

Är dessvärre inte speciellt språkbegåvad, så det lär ta sin tid. Konstigt att det är så lätt att lära andra saker snabbt, men inte språk. Jag har inte spraköra, Kan inte ens höra om det ar spanska eller catalan de pratar vid bordet bredvid.

Nu ska jag fortsatta leta efter favoritrestaurangen. Var dar flera gånger 2002 men nu hittar jag bara inte platsen. Borta. Ligger vid nan kyrka eller katedral, men det finns sa många. Är nu i El Born-omradet. Bara det som kvarstår. Vädret härligt. Linne galler, bade dag och kväll. Det är så det ska vara. Inget svettande och inget frysande.

5 juni 2005

Pa G mot La Rambla

Barcelona ar sig likt sen sist. Hotellet var skittrist, och internetuppkopplingen funkade inte alls, och gatan utanfor, Aragon, var inte LITE trafikerad, utan verkligen heavy stuff. Fyrfilig enkelriktad genomfartsled.
Sa nu ar jag pa vag mot enklare boningar i Raval vasterut bredvid La Rambla, dar det finns sma arabiska mataffarer, barer, frukt- och gronsaksmarknad och t-bana runt hornan. Igar hittade jag inte ens en mini-market for att kopa vatten till rummet. Man betalar inte 25 spann for ett liten flaska perrier nar man behover minst en liter.

Flipflopsigt i Barcelona

(sorry, inga svenska tecken)
Ser inte speciellt business ut! Snarare som en hardrocks-hippie pa budgetsemester.
Har antligen flipflopsarna daruppe till hoger pa mig och det ar precis det vader vi alla borde fa ha mycket mer. Man kopplar av. Man behover inte kofta eller jacka pa kvallen. Solskenet ar stabilt, inga jobbiga stackmoln pa ingang. 25-26 grader och i stort sett vindstilla. Man vanjer sig pa nolltid och fattar inte hur satans kallt och ruggigt vi har det for det mesta.
It isn´t fair.

4 juni 2005

Budget eller Business

Det är så lätt att luras.
En dag är man budget, nästa business. Ibland både och på samma dag. För min del hänger det kanske på
- kläderna (thaibrallor och flipflops går bort då och då, och byts t ex mot jeans, kavaj och högklackat)
- datorn (som lurar folk)
- och otyget att vistas mer ute än inne när klimatet tillåter.

På dagarna kan jag vara riktigt budget. Strosar alltså omkring i det skönaste jag har med mig, och gör absolut ingenting. Skriver lite på en lapp kanske, och fotar med liten kamera.

Har dom en hotspot på hotellet och man sätter sig med datorn en stund blir man betraktad som en riktig affärskvinna. Oavsett kläder. On business. Very very important.

Funderar på om jag ska ta med datorn till Barcelona eller inte. Har ju två. Jätteburken hemma + en liten bärbar. Båda helt privata, för säkerhets skull. Den lilla kopplar jag sällan upp mot internet, också det för säkerhets skull, lite av en backup. Har tagit med den tidigare på längre tripper, mest för att kunna ladda av bilder på, men i augusti i London upptäckte jag plötsligt att den var utrustad med wifi, trådlöst nätverk, och att jag kunde sitta och chilla i baren och ta en öl och maila strunt till polare och kolla alla evenemang online osv. Såg seriöst ut kanske, men inte var det jobb.

Dessvärre måste jag jobba lite i Barcelona. Med saker jag ligger efter med. Så beslutet är härmed fattat.

Språkligt efterbliven

Nån fransk film på tv. Tränar förmågan att inte förstå vad folk säger. Det kan vara rätt avkopplande.
I Barcelona sägs det att man faktiskt klarar sig bättre på turist-franska än turist-spanska. Åtminstone blir man bättre behandlad.
Catalan ligger närmre franskan, inklusive andra aspekter på att vara andraspråksregion.
Vad vet jag.
Kan bara engelska förutom lite svenska. Om jag ska lära mig spanska får det bli i Antigua,i Guatemala. Har redan planterat det hos dottern. Språk är nyckeln till så mycket.
Jag har två språkambitioner: Spanska och grekiska. Det kan nog räcka för ett tag.

Don't worry...

Hotel Taber to me:

---
I KNOW, DO NOT WORRY, I WILL KEEP FOR YOU ONE WITH BALCONY,
REGARDS,
David
---

Hoppas snällt tjat lönar sig den här gången...

3 juni 2005

Jag ser för jävlig ut...

Till dottern:
- Kolla det här, jag ser för jääävlig ut.
- Gör du? svarade hon.
- Såhär ser jag ju inte ut, sa jag, och visade uppp det provisoriska passet.
- Gör du inte? sa hon.

Sen la hon snällt till:
- Man ska se ut sådär på pass. Hör till.

Hjälp.

Såg ni programmet igår där en stackars 46-årig brittiska utsattes för en "poll" på gatan. Förbipasserande fick frågan hur gammal de trodde hon var. Nån sa till och med 70. Snittvärdet blev 56 nånting och målet för operation och styling var att hon skulle se 10 år yngre ut, alltså se ut att vara i sin egen ålder. De engelska programmen är en viskning jämfört med de amerikanska, men de är ändå grymma. speciellt att se den personlighets- och attitydförändring som inträder hos den nyopererade, som blir som ung på nytt med all sin forna livlust tillbaka.

Har idag inhandlat solkräm faktor 25. Inte bara för att slippa bli ett riktigt russin, men också på grund av soldyrkarcancern som just nu ökar bland surfare, simmare, båtfolk och frisksportare, och även här, inte bara i soliga Australien. Ser ut som ett harmlöst myggbett som inte läker på pannen eller kinden, men cancern äter sig in mot ögonen, näsan och hjärnan istället.
---
Nån jag känner fick diagnosen nyligen.

Hotellrum färskvara

On 6/3/05, Hotel Taber wrote:
GOOD MORNING,
WE WILL TRY TO GIVE YOU A NICE ROOM WITH BALCONY,
BEST
REGARDS,
David Álvarez
Jefe de Recepción
Jag skrev tillbaka och tackade och sa att om jag gillar rummet stannar jag några dar till. Min fördel är att söndag och måndag natt är de minst bokade i veckan. Hotellpriserna dumpas just nu - de är helt enkelt färskvara.
Även de bättre hotellen går ner till 50 euro per natt för ett dubbelrum, oavsett om en eller två bor där. Rätt överkomligt ändå.

Kassa på pass

Rosa pass på plats och nytt 10-årspass beställt. Efter 1 oktober kommer man inte utfärda annat än 5-årspass, så passa på.
För övrigt är passexpeditionen vid Rådhuset bedrövlig. Långa långa köer och en stor och mixad dos av Stor-stockholms pågående förkylningar, sådär lämpligt inför resan. Länge sen jag såg så många mycket små och snoriga ungar.

Jag, som förstår svenska hyfsat, förstod med svårhet anvisningarna, och anvisningarna om var man kunde få information var ännu sämre. För att få information, till exempel om vilka regler som gäller, fick man ta nummerlapp och köa med alla dom som skulle hämta ut pass. Inte riktigt vettigt.

Att de håller öppet till klockan 15 betyder inte att man kan komma lite innan, som i en vanlig butik. Klockan 15 är tiden då de själva planerar att sluta för dan. Många som kom vid halv tre fick vända. Ingen förklaring, bara en stor lapp med STÄNGT på nummerlappsmaskinen. Näst sista turlappen fick jag. 14:59 hade jag mitt provisoriska pass.

Passa på passet

Den viktiga sidan i mitt pass håller på att lossna. Kom på det nu. Förra resan påpeka passpolisen vid två tillfällen att jag inte fick resa på passet mer. Har id-sidan lossnat är passet ogiltigt. Passexpeditionen stänger om en stund...

Fwd: En natt i hamn

Får se hur det här hotellet i Barcelona artar sig. Har bokat första natten, men vågar inte boka för tre nätter innan jag vet att rummet är ok. Har tjatat om balkong mot gatan i reservationen...

Hotellen mörkar sina rum

Jag ska bli hotellspion och kartlägga lurendrejeriet i branchen. Jajamensan. Ge mig bara 2000 per dag och jag ger mig ut i världen och bor mig runt.
 
Hotell mörkar sina rum. Skulle de visa upp hur hemska rum som finns på hotellet hade de aldrig fått några gäster. Det är min slutsats från ett otal hotellnätter i London. Jag tror att det är värst där, för de flesta hotell räknar inte med att folk nånsin kommer tillbaka. Vilket är så sant.
När man bokar ett rum via bokningstjänst på webben försöker man göra sig en bild av stämningen och still genom att kolla fasadbilderna ihop med bilderna på de "standardrum" de visar. Oftare är det väl hotellets bästa rum på bilden. När man checkat in och har gått i vindlande gångar på hotellets enorma baksida - upp och ner för halvtrappor - kommer man till slut till ett litet kvavt rum, där fönstret inte går att öppna och med utsikt mot en husvägg en halv trappa under markplan. Då förstår man. De flesta rummen ligger inte bra.
I London erbjuds då den som klagar en upgrade. Om det kassa rummet kostar 50 pund erbjuds man ett bättre rum för 75, ett lika fult rum, men kanske en våning upp, eller ett normalt ljust rum åt gatan för 125. De rummen kallas  superior eller superior executive. Standarden är sämre än på ett svenskt motell. Executive betyder att det ställt dit några schampoflaskor i badrummet.
Man ska ju bara sova ändå, resonerar många. Men aldrig jag. Jag klagar jämt och försöker byta om det luktar unket, eller hänvisa till bilden på standardrummet på webbplatsen samt min klaustrofobi. Säger att de kommer få ta mig till psyket om jag inte får byta direkt...
Och det brukar jag få. Brukar bli inhouse-kändis på hotellet.
Får se hur det blir i Barcelona. Förra gången förstod de mig direkt när jag kom in från gatan och frågade om rum. Nä, vi har inga såna rum lediga. Visst visst, sa dom på Husa Oriente. Och jag fick ett stort dubbelrum med balkong mot gatan högt upp. Kunde njuta morgonkaffet i solen över Rambaln och i all trygghet from above kolla på gatans nattliga skådespel på småtimmarna innan jag somnade. Det är värt lite mer än att se en husvägg.

2 juni 2005

Barcelona nästa

Nu har jag bokat resan TILL Barcelona också. Känns bra. Det skulle ha varit tråkigt att bara ha returbiljett. Den ohemula tiden för avresan från centralen är 3.50 och från fula fula Skavsta 07:oo.
Ni förstår ju att jag inte tänker sova natten innan...

Har dock ingenstans att bo, så det blir till att gå ut och ragga första kvällen ;-).
Nån berättade att man kan lösa nån "Arena-biljett" på första dansstället, så har man fritt tillträde till ett helt gäng klubbar omkring.

Förra gången jag var i Barcelona sammanföll det med Gaudi-jubiléet. Inte hann man med Familia Sagrada ändå, trots att det varit häftigt att se ljusspelet och fyrverkerierna över byggnaden.
Var där 3-4 dar själv och flummade omkring lite, sen kom 4 tjejpolare ner. Jag sparade mig för champagnerundor och dansnätter, men ingen av dem orkade nåt, för att de shoppade så på dagarna och pallade inte ta ett enda extra steg på kvällen. Idiotiskt!

09:34-09:59 - lättpanik

Klockan 9:20 flyger jag upp ur sängen. Det vilda surfandets baksmälla: utmattningsförsovning. Kroppen (eller vad det är) tar ut sin rätt och skiter fullständigt i mitt trippelalarm som skulle ha väckt mig 7:30, 7:45 och i reserv också 8:00. Skulle både ha haft tid att tvätta håret och gå igenom material en timme. Men nu...
Ni förstår hur man känner sig när man har ett viktigt möte kl 10 och måste kasta sig iväg och springa mot stora gatan för att vinna tid samtidigt som man ringer taxi.
Taxiföraren skrockade och undrade vad jag gjorde igår... 09:59 stannade taxin i Kista. Jag kom tre minuter försent. Bara.

Amsterdam i regn och rusk

Jaha, så blev det ingen Amsterdamresa. Jag dumpar min biljett. Den kan varken återköpas eller överlåtas, tyvärr. Snowflake. Tre dagars regn och hårda vindar är inte min grej.

Surfar istället vilt på Barcelona. Jag känner mig helt galen. Jag måste bort.

Vill bo på Hotel Internacional och ha balkong mot gatan, men det får jag ju inte. Det är alltid fullbokat där. Är det nån som har tips på annat boende så tar jag gärna emot. Vill bo i gamla stan ner mot hamnen, helst...

Men FÖRST måste jag hitta en flight. Airtours hade t/r Barcelona 4 dar för 895 med avresa 2/6, men jag inbokad på jobb. Så typiskt. Nu får jag väl punga ut med 3000 för nån jäkla ryanairbiljett. Men hotellrummen har blivit lite billigare än sist jag var där för några junisar sen. Alltid nåt.

1 juni 2005

Arbetsförnedringen

I Metro igår fanns en liten notis om att AMS blivit lite arga på Arbetsförnedringens webbplats och hotar att stämma de ansvariga.

Amsarna borde inte surfa så mycket på arbetstid.