Läste häromdagen ut Svek av Karin Alvetegen. Störttät roman. Smart påkommen intrig, välskriven, spännande. Den sätter parsamhetens ensamhet på sin spets. Tvingade kollegan att ta över boken. Läs, läs! Skitbra.
Kastade mig in i ny bok. Nån Dahl. Första kapitlet gick bra. Men redan i andra kapitlet fastnade jag i språköknen. De 8 personerna presenterades snarare som attributbärare än personer och var väldigt mycket kritvita eller svarta. Dessvärre bokstavligen också. Men boken kom bort nånstans i sängen. Jag har inget tålamod och för många täcken och kuddar.
Får blogga lite istället.
Kom på att jag körde lite redan 1998-99, då jag hade en hemsida där jag skrev lite varje dag och hade det senaste högst upp, precis som de nyhetssiter jag jag jobbade med då. Upptäckte efter ett år att det pinsamt nog fanns en enda anledning till att jag hade sidan, och det var för att killen jag dumptats av skulle kunna följa mitt otroligt spännande liv utan honom. Och han läste faktiskt. Men min motivation till det hela falnade, dessbättre.
Min senaste kärlek kan säga Hej-hej och hejdå på svenska. That's it. Han har dessutom varken dator eller mailadress. Nyligen skaffade han ett nytt hett intresse: motorcyklar. Kommit i den mansåldern alltså! Och jag bloggar på helt säkert, eller hur!
---
Tyvärr inte blivit ett dugg kär en enda gång på ett helt år. När jag storskilde mig för en massa år sen blev jag kär i stup i kvarten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar