5 februari 2005

Det är skyltarnas fel

Bra att han kom tillrätta, Fabian. Resten är ju av mindre vikt. Polisen borde alltid lägga ner mest krut direkt när någon anmäls försvunnen, när oddsen är störst att personen hittas vid liv.

Nån Charlie pratar om sin karriär i P3: "Jag önskar att Jag en dag har skrivit en hit!" Så intressant då. Har aldrig hört människan. (Shirley Clamp, var det tydligen)

Dyslektiker har förlängd reaktionstid i bilen. Konstigt. Skulle lässvårigheterna plötsligt försvinna vid ratten? Fick själv aldrig nåt körkort. Kör jättebra, men kunde inte uppfatta vägskyltar i tid. Speciellt inte de med ortnamn på, och när flera skyltar satt bredvid varandra såg jag ingen. Har nån slags gul fläck när det gäller text på ett visst avstånd. Ser inte bussnummer heller. Allt annat går bra från tidning till horisont.

- Åk in mot stan efter Bredängsmotet, kommenderades karln under uppkörningen.
- Ja, men var är vi då? frågade jag.
- Det borde du veta, sa han.

Jag körde förstås åt helvete fel och snurrade runt. Fina körning med duktigt filbyte ut på E4:an dög inte, för vi var på väg mot Södertälje. Hån. Jag försökte ju bara ha koll på bilen och trafiken, inte vara nån jäkla taxichaufför.

Jag får åka till Cook islands istället. Man kör visst bara fram och tillbaka på en liten gatstump och får sitt körkort för 5 dollar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar